RASSTANDARD
Bichon
Havanaisstandard FCI nr 250
HELHETSINTRYCK:
Bichon havanais skall vara en liten, energisk hund. Den skall vara lågbent, med lång, riklig, mjuk och helst vågig päls.
Rörelserna skall vara livliga och spänstiga.
VIKTIGA MÅTT- FÖRHÅLLANDEN:
Nospartiet skall vara lika långt som avståndet mellan stop och nackknöl. Förhållandet mellan mankhöjd
och kroppslängd (mätt från skuldra/överarmsled till sittbensknölen) skall vara 3 : 4.
UPPFÖRANDE/ KARAKTÄR:
Rasen är synnerligen uppmärksam, vilket gör den lätt att träna den till
vaksamhet. Till sättet är bichon havanais tillgiven och av naturen gladlynt, vänlig, charmig, munter och något av en clown. Bichon havanais tycker om barn och kan leka outtröttligt med dem.
HUVUD
Medellångt. Förhållandet mellan huvudets längd och avståndet manke/svansrot skall vara 3 : 7.
Skallparti: Skallen skall vara bred och flat, eller mycket lätt välvd. Framtill skall
skallpartiet var lätt upphöjt. Ovanifrån sett skall det var avrundat baktill, men nästan tvärt och kantigt på de tre andra sidorna.
Stop: Stopet skall vara måttligt markerat. Nostryffel: skall vara svart.
Nosparti: skall gradvis smalna av mot nostryffeln, men får varken vara snipigt eller tvärt avhugget.
Läppar: Läpparna skall vara tunna, torra och strama.
Käkar/tänder: Saxbett. Ett fulltandat bett
är önskvärt. Avsaknad av P1:or och M3:or tolereras.
Kinder: Kinderna skall vara mycket flata, inte framträdande.
Ögon: Ögonen skall vara ganska stora, mandelformade och så mörkt bruna som möjligt.
Uttrycket skall vara vänligt. Ögonkanterna skall vara mörkbruna eller svarta.
Öron: Öronen skall vara relativt högt ansatta, och hänga utmed kinderna, varvid ett mjukt veck bildas, som lyfter öronen lätt.
Öronlapparnas nederdelar skall vara svagt spetsiga. Öronen skall vara täckta med lång, fransig päls. Öronen skall varken bäras som väderkvarnsvingar eller
klistrade mot kinderna.
HALS: Halsen skall
vara medellång.
KROPP
Kroppslängden skall vara något större än mankhöjden.
Rygglinje: Överlinjen skall vara rak.
Ländparti:
Ländryggen skall vara lätt välvd.
Kors: Korset skall vara tydligt sluttande.
Bröstkorg: Revbenen skall vara väl välvda.
Underlinje: Buken skall vara tydligt uppdragen.
Svans: Svansen
skall bäras uppåtböjd och antingen ha formen av en kräkla, eller, vilket är mest önskvärt, vara upprullad över ryggen. Den skall vara försedd med en fana av lång silkeslen päls.
EXTREMITETER:
FRAMSTÄLL: Frambenen skall vara raka och parallella. De skall vara torra med god benstomme. Avståndet mellan mark och armbåge skall inte var större än avståndet
mellan
armbåge och manke.
TASSAR: Tassarna skall vara en aning långsträckta till formen. De skall vara små och kompakta.
BAKSTÄLL: Bakbenen skall ha god benstomme. Vinklingen skall vara måttlig.
Tassar: Baktassar, se framtassar.
RÖRELSER: Bichon havanais har lätta och spänstiga rörelser som är tämligen frapperande och som understryker rasens muntra kynne. Rörelserna skall vara fria och parallella.
PÄLS:
Pälsstruktur: Den ulliga underullen skall var föga utvecklad. Ofta saknas den helt. Täckhåret
skall vara mycket långt (12-18 cm hos den vuxna hunden),
mjukt, slätt eller vågigt. Det kan bilda lockiga slingor. All slags frisering, eller klippning för att jämna till pälslängden, eller trimning av något slag, är förbjudet. Undantag: ansning av pälsen på
tassarna är tillåtet. Likaså tillåts viss avkortning av pälsen i pannan, så att inte ögonen skyms, och pälsen på nospartiet får också putsas på motsvarande sätt. Det är dock önskvärt
att man låter pälsen vara i sitt naturliga skick.
Pälsfärg: Det finns två färgvarianter:
1) I sällsynta fall enfärgat rent vitt, eller fawn i all dess nyanser, från lus fawn till havannafärgat
(färg som brun-röd tobak); pälsen får även ha fläckar i dessa färger; lätt svärtade hårtoppar är tillåtet.
2) Pälsfärg och fläckar i färger som tillåt under
1) ovan ( vitt, ljus fawn till havannafärgat) med svarta fläckar; svart pälsfärg.
STORLEK/VIKT:
Mankhöjd: Från 23 till 27 cm. Tillåten avvikelse: från 21 till 29 cm.
FEL: Varje
avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
ALLVARLIGA FEL:
-Avsaknad av typ i helhetsintrycket.
-Tvärt avhugget eller snipigt nosparti; nosparti
vars längd inte är densamma som skallpartiets
-Rovfågelsögon; alltför djupt liggande eller utstående ögon; dåligt pigmenterade ögonkanter.
-För kort eller för lång kropp.
-Fransyskt ställda framben
-Deformerade tassar
-Rak svans, svans som inte bärs uppåtböjd
-Grov päls; inte tillräckligt riklig päls; kort päls - utom hos valpar; friserad päls.
DISKVALIFICERANDE FEL:
-Över- eller underbett
-Dåligt pigmenterad nostryffel
-Ektropion eller entropion; avpigmenterade ögonkanter
-Mankhöjd som överstiger eller understiger den i standarden
angivna.
TESTIKLAR: Hos hanhundar måste båda testiklarna var fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.
FCI nr 250 ORGINALSTANDARD:
1996-12-10 FCI - STANDARD: 1996-12-10;
franska SKK:s STANDARDKOMMITTÉ: 1997-11-25
URSPRUNGSLAND/ Medelhavsregionen; sedermera utvecklad på Cuba.
HEMLAND: FCI ANVÄNDNINGSOMRÅDE:
Sällskapshund.
FCI-KLASSIFIKATION: Grupp 9, sektion 1.
BAKGRUND/ÄNDAMÅL:
Rasen härstammar från medelhavsregionen där den varit spridd längs Italiens och Spaniens kuster. Man tror att denna ras
kom till Cuba för länge sedan, med italienska sjökaptener på långfärd. Av misstag har hundarnas vanligaste färg, havanna (färg som brun-röd tobak), givit upphov till legenden att rasen skulle härstamma från
staden Havanna, Cubas huvudstad. Händelse- utvecklingen har lett till att rasens gamla blodslinjer helt har försvunnit på Cuba. Rasen har bevarats genom att enstaka rasföreträdare har smugglats ut från Cuba till USA.